Invasiva främmande arter är växter, djur, svampar och mikroorganismer som avsiktligt eller oavsiktligt flyttats till en ny miljö och som där sprider sig snabbt och orsakar skador på naturen. Det kan vara växter som tränger ut andra växter eller är giftiga, djur som äter upp eller konkurrerar ut andra djurarter eller djur som sprider sjukdomar. I Sverige finns mer än 2000 främmande arter, cirka 20 procent av dem är invasiva eller potentiellt invasiva.
I Aneby är parkslide, jättelokan och blomsterlupin vanligt förekommande.
Reynoutria japonica & Fallopia sachalinensis.
Parkslide har asiatiskt ursprung och den introducerades i Sverige som en trädgårdsväxt. Den finns idag spridd främst i landets södra delar. Den förväntas öka i Sverige med ett varmare klimat. Parkslide förväxlas ofta med jätteslide, Fallopia sachalinensis, en växt som också är invasiv och som bekämpas på samma sätt som parkslide.
Parkslide blir mellan 50 och 250 cm hög, jättesliden något högre. Det räcker med 0,7 g rotbit för att ett helt nytt bestånd ska uppkomma varför stor försiktighet krävs vid grävning i närheten av parkslide/jätteslide. Jordmassor 7 meter runt och 4,5 meter under ett bestånd bör behandlas som förorenat då rötterna kan sträcka sig så långt.
Parkslide/jätteslide omfattas idag inte av någon lagstiftning men eftersom de är mycket invasiva rekommenderar Naturvårdsverket att man avstår från att plantera dem och försöker förhindra att de sprider sig om man har dem på sin mark.
Undvik att plantera parkslide i din trädgård och förhindra att arten sprids i naturen. Parkslide är svår att bekämpa och enklast är att göra det medan plantan är liten. Det krävs ofta en kombination av metoder och insatser under flera år.
Heracleum mantegazzianum.
Jättelokan kommer urstrungligen från västra Kaukasus. Den har nu stor spridning i hela landet. Jättelokan blir vanligtvis 2-3 m hög. Den trivs i fuktiga områden men är särskilt påtaglig i miljöer som är påverkad av människor. En enda blomställning kan innehålla uppemot 50 000 frön. Den sprids ofta oavsiktligt med med människor eller fordon som har arbetat i jord som innehåller frön eller genom förflyttning av jordmassor som innehåller frön. Djur och vatten kan också föra med sig frön till ett större område. Fröna kan överleva 5 år i marken. Jättelokan kommer troligtvis öka i spridning i Sverige i och med ett varmare klimat med fler översvämningar.
Jättelokan är listad på EU:s förteckning över invasiva, främmande arter. Den är därmed förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och plantera.
Om du har jätteloka på din mark är du skyldig att bort arten där den finns och förhindra att den sprids. Bekämpa arten metodiskt genom att ta bort fröställningar kontinuerligt, under många år till dess att fröbanken i jorden är utarmad. Växtrester körs i slutna påsar till återvinningscentralen där de slängs i brännbart.
Impatiens glandulifera.
Jättebalsaminen kommer ursprungligen från västra Himalaya. Den finns nu etablerad i förvildade bestånd i nästan hela Sverige.
Jättebalsaminen bildar täta, höga bestånd som skuggar ut all annan växtlighet. Den växer vanligtvis i fuktiga, näringsrika marker. Förökningen sker med frön som vanligen spridas med vatten eller jordförflyttning. En planta kan ha 500-800 frön i kapslar som ”exploderar” och sprätter iväg fröna vid beröring. Växten bedöms bli invasiv i landet med förväntade klimatförändringar.
Jättebalsamin är listad på EU:s förteckning över invasiva, främmande arter. Den är därmed förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och plantera.
Bekämpa arten metodiskt genom att ta bort slå kontinuerligt, under flera år. Växtrester körs i slutna påsar till återvinningscentralen där de slängs i brännbart.
Lupinus polyphyllus.
Lupinen kommer ursprungligen från Nordamerika. Den har förts in som trädgårdsväxt och säljs fortfarande som frö eller planta. Den finns etablerad i större delen av landet.
Blomsterlupin är ca 50 till 120 cm hög och bladen har långa bladskaft. Blommorna sitter i en ensam lång klase. Blomfärgen varierar men är vanligen blå, rosa, vita eller violetta.
Blomsterlupinen sprids huvudsakligen via frön som kastas ut explosivt från frökapslarna, och kan på så vis spridas flera meter. Fröna kan sedan ligga i fröbank upp till 70 år. Den kan även sprida sig i marken via krypande rhizom (underjordiska stamdelar). Blommorna hos blomsterlupin pollineras huvudsakligen av humlor (trots att de inte producerar någon nektar). Växten vissnar ner under vintern och övervintrar med knoppar under jord.
Blomsterlupinen har spridit sig framförallt längs vägkanter och järnvägar och är vanligt förekommande i andra öppna skräpmarker med väldränerade jordar, såsom banvallar och grustag. Arten förekommer numera också på hyggen och i öppna tallskogar.
Blomsterlupin omfattas idag inte av någon lagstiftning, men eftersom de är mycket invasiva rekommenderar Naturvårdsverket att man avstår från att plantera dem och försöker förhindra att de sprider sig om man har dem på sin mark.
Biologisk mångfald: Konkurrerar ut inhemsk vegetation genom sitt växtsätt. Påverkar jordens näringsinnehåll genom kvävefixering vilket förändrar den ursprungliga vegetationen på platsen. Påverkar pollinerare genom att de hellre besöker blomsterlupin än inhemska blommor, trots att lupinen inte innehåller någon nektar.
Ekonomi: Kan försämra kvaliteten på betesmarker och foder.
Dessutom: Allergiframkallande och giftig för människor och boskap.
Bidra gärna till att bekämpa blomsterlupinen genom att ta bort den från din mark. Du kan också plocka stora buketter av lupiner som växer i vägrenar. Buketten slängs sedan i brännbart.
Lysichiton americanus.
Gul skunkkalla är en storvuxen kallaväxt från Nordamerika som trivs i strandnära miljöer och våtmarker såsom alkärr, diken och sumpmark. Då den är mycket invasiv och sprider sig till miljöer som ofta är ostörda och naturliga är skadorna den kan orsaka omfattande. Några fynd av gul skunkkalla finns ännu inte registrerat i Aneby kommun, men den finns i angränsande kommuner. Då spridningen än så länge är begränsad så finns möjlighet att på sikt utrota den i landet.
Växten har 30 till 150 cm avlånga, blanka blad. Den kan växa i stora bestånd och blommar vanligtvis i maj med gula blommor. Blommorna har ett skålformat hölsterblad runt blomkolven. Kolven har små gulgröna blommor som luktar kvalmigt. Efter blomningen bildas grönaktiga bär på blomkolven.
Spridningen till naturen har framför allt skett genom dumpning av trädgårdsavfall och genom fröspridning. I sin naturliga miljö sprider den sig både vegetativt, genom långsam tillväxt av jordstammen eller med avbrutna stamdelar, och med sina talrika frön (omkring 1 000 per blomställning). Gul skunkkalla har en långlivad fröbank (minst sex till åtta år), och plantan kan bli över 80 år gammal.
Gul skunkkalla är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.
Plantera inte gul skunkkalla i din trädgård eller nära vattendrag. Rapportera in bestånd om du hittar sådana i naturen. Gräv bort förvildade bestånd av gul skunkkalla och förhindra spridning av arten. Växten sprids med fröer och rotskott, särskilt längs vattendrag.
Det är till stor hjälp att du rapporterar till myndigheterna när du hittar en invasiv främmande art. Det kan bidra till att stoppa spridningen innan arten har hunnit orsaka någon skada. Invasiva främmande arter rapporteras in till Artportalen.
Läs mer om hur avfallet ska sorteras på Amaqs hemsida.
Idag finns det 66 EU-listade växter och djur, som anses vara ett så stort problem att EU-länderna måste hjälpas åt.
Tolv av dem finns etablerade i Sverige, ytterligare åtta förekommer sporadiskt i landet.
Detta får du inte göra med invasiva arter upptagna på EU:s förteckning, enligt EU-förordning (1143/2014).
Sedan 1 augusti 2018 finns det svenska regler som kompletterar EU-förordningen. De innebär bland annat att ansvariga myndigheter kan få tillgång till privat mark för att utföra bekämpningsåtgärder, samt att det som redan är förbjudet enligt EU-lagstiftningen är straffbart.
På Naturvårdsverkets webbplats kan du läsa mer om invasiva främmande arter och hur du kan rapportera om du sett en av dessa arter samt hur du hanterar avfall från din trädgård.
Miljö, livsmedel, hälsoskydd och lantbruk.
Storgatan 48
Box 53 | 578 22 Aneby
Plan- och byggverksamhet | miljö- och hälsa | räddningstjänst
Storgatan 48
Box 53 | 578 22 Aneby